VardagsFilosofen

Så som universum fungerar är det för mig en självklarhet att liv existerar på flera håll, vi är enbart en liten del av skapelsen som universum är. Frågan om intelligent liv är den som begrundas mest. Jag tror att allt liv är intelligent, att medvetandet kan vara ett nödvändigt femte element för att liv ska kunna frodas. Under denna premiss finns det intelligent liv. Om jag ska filosofera fritt tror jag att det finns delar av skapelsen som känner till oss, som skulle kunna ingripa men inte gör det. Anledningen till detta tror jag är en grundläggande egenskap som vi gett gud, skapelsen vill att vi ska styra oss själva, och att vi ska hitta svaren inom oss för att dom finns där. Dom ber oss tro på skapelsen, samtidigt som dom tror på oss. Vi ser ju idag en eskalering i antalet naturkatastrofer men det här är något vi inte funderat över särskilt mycket förrän vulkanutbrottet i Island. Vi skyller på klimathotet när det inte har någon som helst betydelse. Ponera situationen där vi har flertalet större naturkatastrofer som inträffar på samma gång. Vi skyller detta global uppvärmning när kärnan till alla våra problem handlar om att vi inte vågar titta oss själva i spegeln, och ta itu med demonen som världssystemet idag är. Detta skrämmer oss alla, oavsett om vi är högst upp i systemet, i mitten, eller längst när. När systemet kraschar vilket det oundvikligen kommer göra, kommer ett nytt paradigm inledas, förhoppningsvis har vetenskapen hunnit svara på ännu fler frågor så att vi kan sluta tro, vi kan veta. Jag ser ett paradigm där vetenskapen och religionen går ihop med varandra.